En tung vecka

Minä rakastan sinua! Jag har plockat fram en radio. En riktig radio. På grund av mitt nervösa lynne kunde jag inte hålla mig och drog således igång P4 fem minuter för tidigt. Plötsligt satt jag där ensam och lyssnade på finskspråkiga ballader. Minä rakastan sinua! Jag antar att Sixten, ÖSKs tränare, är skitglad när Sisusradio, Uutiset och de allsvenska matcherna inte krockar.

Eftersom jag inte hade någon möjlighet att se matchen i tisdags på teve och inte kunde åka till Malmö valde jag att njuta av matchen via radion. Radio alltså. Detta stenåldersmedium. Fy fan. Inte nog med att kommentatorerna tjatar alldeles för mycket, min match konkurrerar om tiden i P4 Sportextra med inte mindre än två hockeymatcher, ett par basketmatcher och givetvis curling. Spektaklet varvas med såna där urtråkiga nyheter, om travkuskars träningssäsonger och NHL-stjärnors slagsmål, som CIA använder som tortyr på svartmuskiga män i saudiska fängelser. En annan förvirrande faktor är att vissa av lagen i hockeyns elitserie och i fotbollens allsvenskan heter samma sak. Dessutom spelar P4 sådan musik som inte kan skapa andra känslor än djup avsmak hos mig. Med tanke på resultatet av tisdagens match mellan Malmö FF och ÖSK i kombination med P4s värdelösa sportbevakning kan jag kanske få förståelse och ömkan för att min vecka varit kass.

Så ÖSK förlorade alltså med 3 – 0 och har halkat ner från tabellens andraplats till den åttonde. Ett mycket dåligt resultat om jag förstått sporten rätt. Men så ska det väl vara. Ingen världmästare vinner varje gång som optimisterna säger. Vi ligger ju inte sist i alla fall. Nej, nej. Den platsen squattas av inga mindre än nykomlingarna från Åtvidaberg. Dom har det inte lätt, stackarna. Det finns väl inte tillräckligt med befolkning på orten för att kunna trösta dom mellan matcherna. En ond cirkel så att säga; dåligt resultat – ingen tröst – dåligt resultat osv.

På måndag möter ÖSK Mjällby AIF på hemmaplan. Jag är nästan helt säker på att det förut funnits en fotbollsspelare som hette Mjällby. Jag antar att han transformerats till ett helt lag. Kanske finns det någon maskin som transformerar fotbollsspelare till lag. Vem vet, kanske möter vi Zlatan FF nästa säsong? Nåväl. Vi får väl se hur det går på måndag. Mina förväntningar är inte riktigt lika höga efter den stora förlusten i tisdags.

En studie i överlägsenhet: ÖSK vs. Åtvidaberg

Äntligen har jag passerat över till andra sidan. Jag har för första gången satt min fot på en fotbollsarena. Eller ja, jag har rättare sagt för första gången satt min fot på en fotbollsarena i syftet att faktiskt iaktta en fotbollsmatch och inte nåt trött popband från Eskilstuna. Otroligt nog var detta en mer angenäm upplevelse än väntat.

I helgen har så den svenska fotbollsallsvenskan (för herrar*) inletts. Plötsligt säger det PANG och så har åtta matcher spelats. Jag hann knappt blinka. Jag är så sjukt upptagen med att försöka förstå reglerna för spelet att jag inte ägnat en tanke åt att andra lag än ÖSK också spelat match i helgen. Hursomhelst verkar det vara så att varje lag spelar ungefär en match i veckan, varannan på hemmaplan och varannan på bortaplan. Eftersom det är sexton lag i allsvenskan spelas således åtta matcher i veckan. Och idag var det alltså dags för mitt eget lag, Örebro Sportklubb.

Precis som jag förutspått tidigare var det deprimerade gänget från Åtvidaberg inte något särskilt tungt motstånd. Deras klack bestod av i princip hela stadens befolkning, möjligtvis med undantag av någon viktigt person i kommunstyrelsen. Trots detta fyllde dom knappt en halv läktare. Matchen slutade två-noll till Örebro. Oväntat.

Hur var då stämningen? Stämningen var enligt min mening god. Men å andra sidan har jag aldrig varit på en fotbollsmatch förut, om man räknar bort matcher på min gatas vändplan när jag var barn då förstås, och folk verkade glada. Åtminstone Örebrarna. Hur människorna från Åtvidaberg mådde kunde jag inte avgöra, för dom satt på andra sidan planen. Dessutom var dom deprimerade och stämningen låg, för så säger siffrorna om Åtvidaberg. En glädjande sak för dom är ju att Tintins författare, Hergé, verkar spela i deras lag. Han kanske kan berätta nån spännande historia på bussen tillbaka till Östergötland ikväll för att muntra upp stämningen lite.

Tack åtvidaberg för att ni gett oss den fina andraplatsen i tabellen. Nu gäller det bara för oss att hålla ställningarna. Nästa vecka spöar vi skåningar.

*Damer får inte spela fotboll tror jag. Dom gör inte det åtminstone. Eller så kan dom inte. Jag tror att jag kommer hitta ett tillfälle att återkomma till ämnet i alla fall.

Stenväggar som står för nära

Läste just i en av kvällsblaskorna att en av ÖSKs spelare blivit skadad. Efter att ha blivit tacklad av en motspelare gled han i hög fart in i den stenmur som stod alldeles utanför planen. Nu kan man ju undra a) varför någon bygger en fotbollsplan alldeles bredvid en otrevlig stenmur eller b) varför någon bygger en otrevlig stenmur alldeles bredvid en fotbollsplan.

Avigsidan

Äntligen är det här. Det jag längtat efter att få behandla. Fotbollens abrakadabra. Den stora muren mellan oss normala människor och fotbollssupportrar. Skiljelinjen. Det som gör att sådana som mig sitter tysta när mål döms bort. Jag har kommit fram till den så kallade ”offside”-regeln.

Jag tror jag behöver ta det hela från början. För min egen skull alltså. Jag har förstått att fotboll är en sport som går ut på att två lag, med elva spelare i varje (målis inkluderad), ska försöka få in en boll i motståndarlagets mål. För att åstadkomma detta får spelarna bara använda fötterna (målis exkluderad).

Fast nu sköljde en sån där obehaglig känsla av osäkerhet över mig. Ibland använder dom väl huvudet? Jo. Det gör dom, det är jag helt säker på. Om man ibland känner för att gripa till uttalanden som ”fotboll har ingen logik” eller ”vad i helvete?” så kan jag intyga att det är just sådana sak man bör hålla sig ifrån i fotbollsvärlden. Fotbollsmänniskor kan nämligen slåss. Det har jag sett på teve.

Vart var jag? Jo, just det. Reglerna. Boll in i mål. Med bara fötter och lite huvud. Fast ändå envisas domarn ibland med att döma bort skitsnygga mål. Detta hände mig när jag provspelade ett fotbollstevespel i helgen. Trots att jag pressat gubben från mitt mål, som värsta ensamseglarn, och sen i all sportslighet passat en medspelare som kunde sparka in bollen hur lätt som helst. Och då kommer det nån randig fascist och säger att målet varit ogiltigt. Kanske, tänkte jag i min ensamhet, kanske är det detta som brukar kallas för offside?

Jag prövade således ett antal olika varianter och kom fram till följande. Om min spelare (Jag valde Zlatan i spelet för han har tydligen vunnit guldbollen i hur många år i rad som helst. Eller hette den guldbollen, jag kommer inte ihåg. Men jag tror att han vunnit nån slags Oscar fast i fotbollsvärlden. Fast kanske var den begränsad till Sverige. Kanske ska man tänka typ att han vunnit en guldbagge, fast i fotboll. Eller flera guldbaggar då. Om det nu var så att han vunnit guldbollen. Och om den nu heter guldbollen. Nåt har han vunnit. Det är jag säker på. Förövrigt tycker jag det är lite roligt att hans namn rimmar på satan, åtminstone i skrift.) står närmare motståndarlagets mål än någon annan av det lagets spelare (målis exkluderad) får inte min spelare ta emot en pass från en annan spelare och sedan göra mål. Då blir det bortdömt. Här kommer två bilder. Den första är offside och den andra inte. Tänk att Zlatan är en av Jesusarna och att den andra Jesusen är nån av Zlatans medspelare. Djävularna är motståndarlagets spelare (förslagsvis Åtvidaberg).

Jesus är offside och kommer få målet bortdömt:

Men här nedan är Jesus inte längre offside och får göra precis hur mycket mål han vill:

Att offside-regeln (eller avigsidan som jag föredrar att kalla den när jag talar och inte skriver) skulle vara särskilt svår att förstå är således en myt. Frågan återstår dock varför regeln finns. Om man är konspiratoriskt lagd skulle man kunna misstänka att det är för att hålla pöbeln (alltså mig) borta från fotbollens ”magiska” värld. Om man är cynisk kan man anta att en sport som är 2300 år gammal kanske inte är helt rationell. Alla vet ju att dom saknade all vett och sans förr i tiden. Krigade och offrade barn och allt möjligt. Usch.

Hursomhelst. Offside betyder kortfattat alltså att du får inte passa en medspelare som inte har någon motspelare mellan sig och målet. Eller passa kanske man får. Men man får iallafall inte göra mål om man tagit emot en pass och inte har någon motspelare mellan sig och målet (målis exkluderad). Hm. Det kanske är lite komplicerat ändå. Och om mina föraningar stämmer, vilket dom brukar göra, så finns det säkert en hel massa undantag och tilläggsregler och fan och hans moster som komplicerar skiten ytterligare. Men nu tror jag ändå att jag kan förstå lite varför alla dessa skitsnygga mål döms bort på fotbollsmatcher.

Uppdrag fem: Lär känna ÖSK

Jag vet att det har dröjt. I min stora iver att upptäcka sportens förtrollade värld glömde jag bort att det fanns ett liv utanför fotbollen. Så jag har bestämt mig för att lugna ner mig lite. Det är ju trots allt ganska långt kvar till den första matchen går av stapeln. Men jag vet också att tiden måste utnyttjas. Det måste pluggas regler. Laget måste mätas upp. Jag måste förstå hur muskler spänns.

Idag ska jag således försöka lära känna mitt lag. Örebro Sportklubb. Som någon godhjärtad kommentator påpekade är det just så att ett lag har elva spelare (glöm det där med tolv), inklusive målvakt. Så även ÖSK. Det är en bra start tycker jag. I lagen finns det några olika roller man kan ha. Man kan alltså, som jag nyss nämnde, vara målvakt. Det säger sig självt vad det är en målvakt sysslar med. En målvakt vaktar målet. Kanske kan det låta som om det är en ganska lätt uppgift. Och det är det säkert, men jag har all respekt för dessa människor som bombarderas oftare än mödrar på Gazaremsan. Jag är så inihelvete bollrädd att jag inte skulle ställa mig att vakta ett fotbollsmål om det så var knattelaget som spelade.

Varje lag har också en tränare. Det har jag förstått. ÖSKs tränare heter Sixten och kommer från Finland. Där hade han tydligen högt förtroende. Åtminstone fram tills han fick sparken. Han kommer från norra Europas tråkigaste stad och har tränat ett lag i hemlandet som heter Jaros. Jaros har enligt Wikipedia spelat i den finska Tipsligan. Jag antar att det här sammantaget gör Sixten till en mycket kompetent tränare. Jag vet ju liksom inte vad som förväntas, så jag får väl ta det för vad det är. Sixten är åtminstone ett spännande namn. Jag menar, om nån som heter Sven-Göran kan avancera inom fotbollen så borde det väl inte vara några problem för en tränare från finska Tipsligan som heter Sixten att göra detsamma?

För att förstå det här med laget gick jag in på ÖSKs hemsida. Där upptäckte jag till min förskräckelse att dom inte alls verkar vara elva eller tolv personer. Vi snackar snarare ett trettiotal. Plötsligt blev livet svajigt för mig igen. Jag fattar inte hur jag ska lista ut vilka det är som egentligen spelar på matcherna. För inte kan det väl vara så att alla spelar. Nån måste ju liksom vara den där dåliga killen som man bara sätter in när stjärnorna har brutit lårbenshalsen och sånt. ÖSK har till exempel två målvakter. John och Peter. Vanliga namn liksom, så på det kan man inte gå för att lista ut vem som oftast står i mål. Eller är det så att man står tills man släppt in en boll? Det låter troligt. John står åtminstone högre upp i listan än Peter, så jag räknar med att se honom först ut på plan i mars.

Efter en stunds klickande hittade jag information om första matchen som ÖSK ska spela i år. Jag skrattar fortfarande. Känner att jag redan förväntar mig att Örebro kammar hem vinsten. Motståndarna är nämligen Åtvidaberg. En stad med sju tusen invånare som ligger högst upp på listan över svenska städer med procentuellt flest deprimerade ungdomar. Dom lär ju inte bli gladare efter att Örebro spelat skiten ur dom.

Nä usch. Jag känner redan att jag fallit in nåt osunt vi-och-dom-tänkande. Fast det kanske är vad som behövs. Detta är ett krig. Det är min stads krig mot alla andra. Fast utan vapen då. Eller ja, dubbskorna kanske man kan använda. Jag undrar om dom slåss mycket på fotbollsmatcher. I hockey har jag sett att dom gör det. Vi får väl se. Åtvidaberg ska i alla fall få så mycket stryk att dom inte kommer kunna stava till vare sig procent eller depression nånsin igen. OOGAAH!

Uppdrag fyra: Förstå tabellen (Eller: Mensa here I come)

Det finns en stor risk att jag efter idag bara har kvar läsare som har förkunskap om detta med allsvenskan. För all logik, matematik och fantasi som kan uppbådas behövs för detta fotbollens psykologiska muskeltest. Det har blivit dags att förstå sig på den så omtalade tabellen.

Övermodig som jag är gav jag mig på att tolka 2009 års tabell på egen hand. Det gick väl sådär kan jag säga. Hur jag än adderade och subtraherade från kolumnerna överensstämde inte mitt resultat med det poängresultat som listades i tabellen.

Jag fick således rådfråga en god vän. Låt oss kalla honom Gargamel. Och nu har jag, Gargamels korta stubin till trots, i en och en halv timme verkligen försökt förstå. Och jag har kommit fram till att det inte går att förklara utan en bild. Därför har jag till allas glädje bifogat ett litet flödesschema jag skapat. Bara som en liten hjälp på traven. (Klicka på bilden för att förstora.)

Man måste addera antalet vunna matcher med antalet oavgjorda matcher. Kruxet är att varje vunnen match räknas som 3 poäng och varje oavgjord som 1. Förlorade får man 0 för. Tänk ekvationen (x3)+(y1)+(z0)=P där P betyder poäng. Om två lag skulle råkas få samma poäng går man på det lag har mest målskillnad. Om denna också är samma räknar man med vilket lag som vunnit mest i inbördes möten (med det andra laget således).

Solklart säger kanske vissa. Men om man tycker det här är solklart då är det troligt att man kommer från Borås eller Göteborg eller nån annan stad med alldeles för mycket nederbörd. För i Örebro betyder nämligen solklart att solen skiner, inte enbart att det inte regnar.

Allsvenskans tabell tog just död på något vackert och skört inuti mig. Man kan ju tacka Gud för att det inte är samma person som konstruerat allsvenskans tabell som skapade rätten pasta med tomatsås. Jäklar vad jobbigt det skulle vara att laga mat då. I vilket fall är detta så långt som fotbollslogiken verkar ha kommit till dags dato. Och jag antar att det bara är att böja sig om man vill fortsätta på resan mot att bli en fullvärdig fotbollsmänniska.

Uppdrag 3: Förstå allsvenskan

Jag ska försöka samla mig. Efter gårdagens chockbesked (det spelas ingen final i fotbollsallsvenskan) har jag fått sätta mig ner och överväga om det här är värt det. Kommer sådana här saker skölja över mig från och med nu? Jag menar, vem vill följa en kupp (turnering, liga?) om det aldrig kommer nåt klimax. Jag skulle kunna tänka mig att det är en av de mest korkade sakerna jag hört sen Ines Uusmann slutade som kommunikationsminister.

Men hursomhelst. Här är jag nu ändå. Och jag är fortfarande fast besluten om att inte längre bli lämnad utanför. Därför tänker jag raskt kasta mig in i detta med allsvenskan. Enligt Wikipedia är allsvenskan den högsta divisionen i svensk fotboll och det är en rak serie. Jag undrar ganska mycket vad det betyder. Och frågan är om det finns krokiga serier och hur sådana ser ut. Kanske är det krokiga serier som avslutas med finaler. Så måste det vara. Krokiga serier avslutas med finaler, raka utan. VM är således en krokig serie och allsvenskan är en rak. Det låter logiskt, jag köper det.

Det finns alltså 16 lag i allsvenskan. Detta har jag varit inne på förut. Flera av dessa är representanter för några riktiga hålor. Men dom får vara med ändå. Lite fint. Jag trodde inte sport ägnade sig åt sådana saker som utjämning mellan rural och urban miljö, men uppenbarligen. Det är bara att lyfta på hatten åt denna storsinthet. Varje lag i allsvenskan möts två gånger varje säsong, en gång på hemmaplan och en gång på bortaplan. Busenkelt. Vinnaren blir (inte laget som vinner finalen, för någon sådan spelas inte) det lag som samlat flest poäng. Man får tre poäng för vinst, ett för oavgjort och noll för förlust. Tror jag. Fast sen stod det visst nåt på Wikipedia om att man räknar antal mål och målskillnader också. Vad nu målskillnad är för nåt. Nu blev jag trött igen.

Jag tror jag ändå måste kika på den där tabellen. Kanske återkommer jag med en bild av nåt slag som förklarar det hela lite närmare. Det finns ändå lite tid att tillgå fram till säsongen börjar. Det är den trettonde mars. Då spelar Kalmar FF (hur många bor i Kalmar?) mot IFK Göteborg.

Suck. Jag förstår fortfarande inte riktigt vad det här går ut på. Men jag börjar ändå bli taggad på att dricka öl och skrika könsord. Lyfta fram den där riktigt manliga sidan hos mig. Undrar just var man får tag på en ÖSK-halsduk?

Vid avgrundens rand

Det spelas ingen final i allsvenskan.
Låt mig säga det där igen.
Det spelas INGEN FINAL i allsvenskan.

Så här nära att ge upp projektet har jag inte varit nån gång. Jag måste smälta detta. Återkommer.

Uppdrag 2: Förstå själva sporten

Okej. Nu har jag grundat med lite god Wikipedia-kunskap om fotboll. Det verkar på det stora hela inte vara så värst komplicerat. Fast jag har missuppfattat en del sen tidigare. För det första heter det halvlek, och inte period som jag trodde. Men jag är helt säker att jag hört detta med period förut, men det var väl inte i fotbollssammanhang. Vem kan egentligen hålla reda på alla dessa sporters olika tidsbenämningar?

Det är alltså två halvlekar som spelas. Varje match! Dom ska ta 45 minuter var. Det blir sammanlagt 90 minuter. Men jag vet, av erfarenhet (för jag har faktiskt tittat på en och annan fotbollsmatch på teve förut), att det alltid blir mer tid. Det ska pausas, filmas och sen, till råga på allt, så kommer domarn in och lägger på extraminuter. Standard för detta moment är att det är helt godtyckligt. Men vem blir förvånad, det är väl så det blir när man har en fascist klädd i randigt som ska domdera och ha sig?

Elva personer i varje lag. Jag tror i alla fall att det är elva. Med målvakten inräknad. Fast på denna punkt är jag mycket osäker, för Wikipedia ger ingen information i frågan. Kanske ska jag ta det som att detta räknas till vad man i folkmun kallar ”allmänbildning”? Men inte fan vet jag om målvakten räknas som en reguljär spelare. Han rör ju knappt på sig under matcherna. Det är ju inte så att standard är 10-15 mål som det är i hockey. Nej, i fotboll ska man tydligen vara nöjd om något av lagen gör ett enda mål under matchen. Det kan alltså mycket väl vara så att målvakten är den tolfte spelaren i varje lag. Eller den elfte. Ja, jag vet inte. Och ingen information finns att tillgå heller. Jag tänker väl att det är elva så länge. För att helgardera liksom. För även om det är tolv (med målis) så kan jag ju säga ”det var ju så jag menade”, men säger jag nån gång att det är tolv spelare och så inte är fallet kommer nog folk inte att förlåta mig. Det är väl då sånt inträffar som kallas för fotbollsvåld. Så vi säger att det är elvamannalag (förhoppningsvis även med målis).

Imorn ska jag ta reda på lite mer om den här kuppen. Eller turneringen. Eller ligan. Eller vad det nu är som allsvenskan är. När den börjar, vad den går ut på och om jag har lite extra krut kanske jag även ska söka förstå den där skumma tabellen som dom visar på Rapport ibland.

PS. Eftersom jag känner mig lite ledsen och vilsen tar jag med glädje emot kommentarer på inläggen. Kanske kan du bara skriva ”jag ser dig” eller nåt annat citat från typ Avatar eller så, annars kommer nog det här kännas som ett oöverkomligt projekt. Dessutom kanske nån kan reda ut det här med hur många det egentligen är på planen och sådär. Jag blir inte ledsen för rättningar. DS.

Uppdrag 1: Välja lag

Det första som chockade mig var hur sataniskt många lag det finns i allsvenskan. Åtminstone om man får tro Wikipedia. Jag vågar mig inte in på nån annan sida. Då kommer det en massa tabeller och siffror och annat jag inte förstår mig på (Gud, vad rädd det där gör mig). Jag gillar Wikipedia. Där får man lätthanterlig information. Fast jag har hört att den inte alltid är pålitlig. Kanske ska fundera över en annan källa till information. Varför finns det inte bara en ”fotbollens ABC” för sådana som mig? Känslan av exkludering är stark idag också.

Enligt uppgift finns det sexton lag att välja mellan. Sexton! Hallå? Varför räcker det inte med fyra, typ Skåne, Göteborg, Stockholm och Norrland? Så är ju allt annat uppdelat. Nej. Fotbollen ska sticka ut, vara annorlunda. Sexton lag. Och det är inte ens dom sexton största städerna som är representerade. Det är en massa hålor jag knappt hört talas om. Åtvidaberg, liksom. Var fasen ligger det?

Men kanske har jag tur. För Örebro finns tydligen med. ÖSK. Undrar vad det står för. Örebro Sotbollsklubb? Nänä, jag fattar. Det står för Örebro Sportklubb. Det är skönt att sport sammanfattas i fotboll. Det är fotbollsklubben i stan som får heta ”sportklubb”. Och det tycker ingen är konstigt. Men tro mig, om nån skulle döpt boule-laget till Örebro Sportklubb innan fotbollen hann göra det, då skulle det bli ett jävla liv.

Jag bor ju i Örebro och jag vet inget bättre än att ta det lag som ligger mig närmast geografiskt. Här tror jag folk går på känslor i vanliga fall, men eftersom jag inte kan förmå uppbringa några sådana i det här ämnet så får jag gå på rationaliteten. Jag vet ingenting om hur det gått för ÖSK dom senaste åren, mer än att dom antagligen inte vunnit (det hade man väl ändå fått höra tänker jag). Så ÖSK, laget i mitt hjärta – det är dags att visa var skåpet ska stå!

PS. Jag läste på Wikipedia att laget faktiskt heter Örebro Sportklubb Fotboll. Så förlåt kära fotbollslag, jag anklagade dig för elitism i onödan.